Ijust wanna be gone
Alltså mitt humör är en enda röra, jag orkar inte mer.. jag vet att jag skriver det hela tiden men så är det o vara jag.
Jag var hos psykologen i Måndags och vi pratade om olika delmål jag måste försöka o göra, t.ex försöka ta mig ut mer eftersom jag har isolerat mig hemma ganska mycket dom senaste månaderna, jag vill inte gå ut för att jag är rädd att folk ska kolla på mig och döma mig o grejjer.
Idag gick jag dock till affären och kände mig jätteduktig. Som psykologen sa, små steg i början.
Men humöret pendlar som berg o dalbana hela tiden, från olika humörlägen alltifrån till glad, irriterad, ledsen, arg, frustrerad, glad igen o sådär håller det på hela tiden. INGEN förstår hur utmattande och jobbigt det är, eller när man tillslut får utbrott och man bara skriker, och vill bara dö för att inom en gör så ont, man vill bara döva den där smärtan med något, antingen att man gör illa sig själv eller slår sönder nåt hemma, så är det nästan varje dag.
Jag försöker varje dag och vara bättre, och försöker o inte bli triggad av saker. I just want a happy life.
Jag är jättenervös om doktorn tycker att jag är en bra kanditat till DBT, jag hoppas det, har hört att det har hjälpt många i min situation, Jag hoppas verkligen att jag får börja.